Regnet som föder oss

Har ägnat morgonen åt att älska regnet. Jag skulle kunna lägga energi på att irritera mig på blöta pälsar, tvätt som måste hängas inne, leriga fot och tassspår i hela hallen, brist på "trapphäng" och mycket mer. Själen har vant sig vid solens mjuka smekningar, fåglarnas sånger och blommornas knoppar som öppnas mot solens vårvarma strålar.
Men tänk vad skönt det.är med regn! Som en stor tavelsudd som sveper in och ger naturen chansen att få starta om. Frömjöl tvättas bort från - allt! Åkrar och ängar får efterlängtad fukt. Träden ser ut att skaka sig. De tar ett djupt andetag så här i duschen. Sträcker löven mot de livgivande dropparna.
Och så har vi två jätteglada flickor som tacksamt tar emot den hjälp regnet ger för att mjuka upp marken. Grävandet i gräsmattan blir så mycket roligare! Det låter roligare både om tassar och matte! Med pudelglädjen tindrande ur ögonen hoppar de båda tussarna gladeligen från grop till grop. Mest lera i pälsen vinner!
Jag skrattar och funderar på livets viktiga stunder. Tar på mig gummistövlar och går ut för att skratta gott i regnet.