Våren är här!

Så sitter jag på trappan. Sitter ordentligt. Inte bara är på trappan. Står inte med en mugg i handen utan sitter. I solen med fåglar som sjunger runt mig. Hundar som slappar efter rejäl promenad. Beduinlägret är hoppackat. (Vi hänger filtar över alla känsliga växter) Det känns som allt drar in ett djupt andetag för att fyllas av vårens kraft. 

Jepp då sitter jag på trappan i mina svindyra glasögon med solskydd. Och bara är. Struntar i vass diskussion om att någon .blomsäljare utnyttjas i politiskt spel (bra jobbat killen!). Att elen är orimligt dyr, att veterinären i Lettland tar 5000:- för det vi i Sverige betalar 15-16 tusen.

Trapphäng är bästa för mig

Berikning

Sitter på trappan och ser på "Tanten", "Agenten", "Lilla Blå" och "Blondinen".

Smeknamnet vi givit våra flickor. Namnen som var en fråga på helgens kennelträff. Vår årliga kennelträff med fika som flera bidragit till. Samtal med glada människor och hundar. Tipspromenad med en del återvunna frågor från tidigare år, men alltid några nya. Med Dick som mästerligt grillade hamburgare med massor av tillbehör. Med Team MoDicken Mästerskapet. I år med grenar som gjorde vissa hundar mätta på köttbullar! Grattis Julia och Käthe till vinsten. 

Det var när jag stod där som domare som jag såg mig omkrig. Kände varför det är lätt att vinka av en familj som hämtat valp. Vi berikar familjer! Och sen berikar de familjerna oss!

Tack!!!

Hitta guldkorn!

Ni vet den där morgonen när du är så osövd, så trött, så ovillig att ta dig an dagen...  kroppen känns som150 år - minst och hjärnan tigger om mer kaffe för att späda ut den grå sörjan som virvlar runt i den. Hm...

Då får jag ynnesten att sätta mig mitt emot min make och äta frukost han gjort. Dricka starkt kaffe och bara bli ompysslad. Går ut med hundarna runt mig för att kolla om några smultron mognat. Idun vår yngsta undrar vad jag gör. Nosar först tveksamt på ett bär jag håller fram men sen dyker hon förtjust in bland bladen o letar själv upp mogna bär. Kanske inte det smartaste att lära henne att smultron är gott. Sätter mig på trappan med min mugg. Ziva kommer och sätter sig nära. Hon lossas att hon inte bryr sig om ärlorna som Diddi jagar. Det rycker i henne och till slut kan hon bara inte låta bli. Hon slänger sig in i jakten. Ärlan lättar bara upp på det nya staketet. Vickar på stjärten och tjippar lite innan hon flyger ner på andra delen av gräsmattan och hundarna jagar dit. 

Ser att potatisen behöver kupas. Härligt att ha egenodlad potatis. Roden... rohoden.... rodden.... Ja ni vet den där busken som det finns en hel dal med i diverse parker, den blommar. Och massa annat. 

Jag sitter och räknar upp allt bra jag sett, känns och hört sen jag välte ur sängen. Det blir ingen träning i dag men so what! Jag sitter på trappan o njuter.

Hur blev det såhär?

När snön kom sist tänkte jag på det. Nu när jag gick en sväng med hundarna i leran tänkte jag på det. När jag smörjde in mina kängor sist tänkte jag på det.

Att jag vinklar in vänsterfoten. Att jag vrider in den så det är inga problem att se vilka spår som är mina i snö och lera. Högerfoten påkar fint framåt som sig bör men min andra fot har sin egna vilja. Trots att jag tränat till och med ihärdigt så vill den inte "rätta sig i ledet".

Troligen har jag aldrig varit ihärdig nog. Fullföljt träningen tills det blir rätt och muskler mm anpassat sig.

Och det hela började när jag gick i tredje klass. Min fot opererades för att rätta till en ortopedisk miss från när jag var 5 år och fick en sena i stortån avskuren. 

Jag fick då stort gips och kryckor att briljera med på skolgården. I nio veckor gick jag med dessa attribut.  Där och då vred jag undan foten för att inte slå i kryckan. I nio veckor! 

Och nu över 40 år senare lider jag fortfarande. Rygg och knäproblem. Jag önskar att någon tittat på mig och hur jag rörde mig och fått mig att då träna i min växande ålder. 

Jag tänkte på några av de hundar som kommit från oss och haft liknande problem.  Dock inte i 40 år! Och flera av dem har blivit tittade på i tid! Och därmed fått träning, massage och stretching så det liksom ut innan det blir permanent.

Hur viktigt är det inte att se (!!!) sina hundar. Går de rakt? Har de lika stora muskler på höger och vänster sida? Har de problem i trappor eller dyl?

Ibland gäller det bara noja, ibland kan man stävja i bäcken....

Valpar som flyttar

Nu är valparna drygt 7 veckor. De liknas vid fiskmåsar, prayjor, illrar, råttor, ålar och fluffiga pälsbollar. Deras personligheter syns tydligt. De gör mycket för att jag ska komma ur sängen tidigt på morgonen. Och bli en fena på att skura golv stående på ett ben. (Det andra används för att mota undan valparna från moppen) Fenomenal på klippa klor på en slingrande korv. Mästerlig att ta mig genom köket utan att någon får tag i en byxkant eller trampa i något vått. Olympisk mästarklass på mina skills att få ut fem monster genom grindar och dörr utan att någon som tvärvänder blir kvar. Jag skrattar så mycket. Städar så mycket. Kramar och snusar, gosar och pussar.  Kommer sakna dessa med men nu är de redo att berika sina nya familjer. Just nu sover Mozart, Kajsa, Lotta, Cindy och Lula vid mina fötter. Och då är de vykorts-gulliga.

Telefonen som försvann

Jag blev bestulen. En kille som bara ville sno från mig kom in på trimmat. Distraherad mig och min vän som var där. Fick oss distraherade med frågor. Och försvann med min telefon. 

Så kränkt jag känner mig. Han bara utnyttjade min naiva och positiva inställning till folk. Jag hoppas han bryter benet eller nått....

Reaktion ett: spärra allt! Sen beställ nytt.

Och sen att flytta in i ny telefon....

 i-landsproblem - jag vet men tycker ändå synd om mig själv och känner mig kränkt

mornar

Ni vet den där morgonen då allt blir avigt eller fel.

Vakna av en hund som hostar och spyr galla-skum brevid dig i sängen. Studdsa upp för att iaf få hunden ner på golvet. Upptäcka att det är försent och inse att det blir att tvätta både lakan o täcken. Få ut alla hundar för en snabb kissning. Gå och lägga sig igen med ny lakansuppsättning. För det är ju sovmorgon. Inse att hunden spyr igen. Be make ge hunden något att äta. Vad som helst! Trycka ner huvudet i kudden. För maken har vaknat och pratar med dig och hundar. Morra något om att "börjar sent". Slappnar av och försöker få sömnen att återvända. Löptikar som då börjar fjanta runt i och brevid sängen. Maken hittar "katt-klipp". Skrattar högt. - vill du se?

Ger upp. Går för att göra kaffe. Slut på kaffe. Får hämta i husbilen. Väl där ute ser sängen väldigt inbjudande ut. Men nej. Går in för att umgås, titta på "katt-klipp", dricka kaffe och försöka få i hund som mår pyton lite mat.

En sån morgon är det inte i dag. Tack och lov.