Strumptid

Nu är det strump-tid. Den där tiden på året då jag får vika mig och ha strumpor. Mest för att de fotbeklädnader som krävs nu blir bekvämare med strumpor. Det innebär att trapphäng på morgonen blir kort. Hundarna skyndar sig och sen vill de in och upp till husse som värnar värmen i sängen. Blöta tassar brukar orsaka muntra utrop. Till min ohöljda glädje. Man ska värna om glädjeämnena i livet. Även de små. Hundarna är nu kortklippta. Allihop. Diddi är förhoppningsvis dräktig. Hetty ser ut som ett räserråtta. Men oj vad enkelt det är att gå en sväng i skogen! I går tog jag två barr ur pälsen på Dexxxi. Det var allt! Inga borstar behövdes. Visst är det kul att ställa ut. Om vänner är med, om solen skiner, om hundarna tycker det är kul. Men det är nu dax att få tummen ur. MH ska göras med Hetty. Jag ska anmäla till tävlingar med flera.
Nå jag börjar med att sätta på strumporna.

Hundars livstid

Den senaste tiden har två hundar från vår uppfödning vandrat över regnbågen. Och en till var nära att få lämna in. Men där visade det sig vara hakmask. Tänk om de kunde tala....
Med mitt jobb får man se allt från ystra valpar till riktigt gamla hundar. En del hundar lider vi med. Leder som går åt alla håll. Ögon som är skumma och hörsel som försvunnit. Tänder i helinfekterade tandkött där det är så mycket tandsten att tänderna knappt eller inte alls syns. Överviktiga så det är svårt att röra sig. Och ibland alltihop i en hund.
Så försöker vi försiktigt påpeka att den hunden inte mår så bra. Ibland möts det med ett "oj, det ska jag kolla upp". Ofta med "det är väl inte så farligt" eller "det kan inte vara så farligt. Han är bara sex år".
Att få människor att förstå att alla hundar blir inte 15 år är svårt. Inte om det ska vara livskvalitet. En del hundar blir blott något år. Andra kan vara pigga, leka, orka timmes promenad, äta och tugga utan problem vid så där tolv- fjorton år.
Det svåra är att många tycks tro att det är en tävling. Äldst hund vinner...
Jag önskar alla kunde se till HUNDENS bästa.