Det är "tio små negerpojkar" här just nu fast tvärt om. Vi blir fler och fler i huset. Stella har kommit för att avlasta under jobbig tid för hennes mattar. Hon är otroligt pigg och glad hund. Det är alltid något kul på gång. Det är hon som sitter på köksbordet och ser otroligt förvånad ut när jag åter i köket frågar vad fasiken hon gör där. "Bord är bara golv högre upp" (Budord tre i Stellas regelbok) Det är hon som springer mot dörren gruffande för ingen orsak alls (Budord två) "Sover andra hundar och du är vaken - väck dem!" Hon kommer med leksaker och trycker dem i famnen på alla hon kommer åt. (Bud nr ett) "Människor är till för dig och din underhållning".
Så har vi numera även Grabben här. En lurvig yngling med ben och kropp som inte alltid hänger ihop. Som en glad 13-åring skuttar han nerför yttertrappan och landar lite ostrukturerat i ändan på sin mormor. Hon tillrättavisar honom med den äldre damens värdighet. Han skuttar vidare och ger sig ut på en vild jakt runt gräsmattan. Det finns löv som fladdrar, fjärilar på vårflykt, ärlor som vickar på stjärtfjädrar och pudelkompisar. Allt är till för att undersöka och jaga. Han har även lärt sig att om två-beningar säger "bra" utdelas oftast godbitar. Så med kropp och ben någotsånär samlat dyker han fram för att få nåtgot gott.
Så kom "stånk-stön"-Saga. Runda damen som om så där dryga veckan är beräknad att nedkomma med ytterligare en kull krull-tottar. Den runda magen rör sig så det syns när hon lägger sig mitt i farvattnet. Spottar o fräser om någon petar på henne. Trampar runt även på nätterna för det är ömsom varmt, knöligt, trångt, ensamt och bara tungt. Men får lätta fötter när matskålarna hörs klinga mot varandra.
Så det vanliga gänget: tant Tanja, bus Dexxxi, röjar Anita, nanny Berit och Sveriges lataste mellis Aheri. Med alla olika matsorter och behov.
Det är inte så lätt att promenera fem i koppel. Nu är det omöjligt.
Tackar min lyckliga stjärna för min underbara, tålmodiga och kärleksfulla make. Han var nog tänkt för ett helgonuppdrag. Men med tanke på min natur valdes han att vandra brevid mig.
tisdag 15 april 2014
Pudlar är som chips
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver helt underbart <3
SvaraRaderaGlad Påsk Marita