Radioamatör och pudelproffs

Har varit på årsmöte för SSA i Eskilstuna. Riks organisationen för svenska radio amatörer. Halva familjen är amatörer och maken sitter i styrelsen. Många glada skratt och kramar blev det. Det var också loppis i Munktellarenan som brukligt varje år.
Många har träffat oss och hundarna under flera år. Många vet att vi har ett gäng pudeldamer med oss i stort sett överallt. Så första frågan till mig är ofta: hur mår pudlarna?
Det är många som med äkta intresse frågar och väntar på svaret. Flera ställer följdfrågor och är ärligt nyfikna på kommande valpar och sommarens utställningar. Men inte alla. De där som aldrig skulle komma på iden att skaffa en "puudel" (sägs med något puffande ljud på p:et och lite nedlåtande ton.) Som nästan alltid påpekar så mycket jobb och besvär det skulle vara att ens ha en "puudel".
Jobb - ja kanske om man tycker det är jobbigt. Besvärligt - ja när någon kräks och det i nybäddad säng. Men då ska man sätta det i paritet med den hobby de utövar. Master som blåser ner och därmed också sönderslagna antenner. Klättrande i träd och på hustak för att anbringa diverse staglinor med tillbehör. Att den radio de just köpt (få bygger sina riggar i dag) inte är tillräcklig utan personen i fråga börjar läsa annonser efter nästa radio redan innan kartongerna är undanplockade för det senaste inköpet. I olika väder köra runt för att få ett bra QTH för test och därmed kunna få några poäng till. Att en hel helg klippa halv-centimeter för halv-centimerer för att få till dipolen som hänger som en konstig tvättlina tvärs gräsmattor och trädgård. Samma människa kan sitta och lyssna på radion där någon ropar "seek you, seek you, seek you test. Svarar på detta och det enda den andra vill ha är din koordinat för din plats. Replikerar och talar om att förbindelsen är 5-9 (Skitbra betyder det på vanlig svenska) hur urusel den än är. Allt för att jaga poäng...
Vi stolta pudelägare möts i alla fall när vi jagar utmärkelser på våra hundar. Och allt det som hundarna ger oss när de väcker en med en blöt nos är svårt att förklara. Men ibland är vädrets gudar inte med oss och det kan kännas väldigt frestande att gå till husbilen för att slå på radion och höra om någon är frestad att köra några QSOn.

Morgonstund

Solen har lyst upp vår tillvaro flera dagar. Allt känns så mycket enklare när solen flödar sin värme över oss. Tvätten får fladdra ute, kaffet intages på trappan, hundarna gräver ner tuggben och rusar i ren livsglädje.
Tänk så enkelt det är att vara nöjd. Så nu väntar vi bara på att få höra att valparna i Sagas mage kan kännas sparka.

Hundar och livet

Har just nu sex hundar i huset. Vår vanliga flock innehåller fem men vi har fått låna en tjej ett tag. Hon ska med på utställning till helgen i Malmö. Det innebär att en familj är hundlös... Egentligen skulle de kunna få låna Berit som gärna kamperar hos nämnda familj. Men det skulle då vara under en längre tid. Och husse kunde inte vara utan henne sååååå länge. Men vi som har flera förstår kanske inte saknaden som uppstår när den blöta nosen inte väcker dig på söndagsmorgon halv fem. Ingen som tvingar ut dig på promenad 23.15 på kvällen. Den varma pälsbollen fattas när filmen blir spännande eller sorglig. Du får själv sopa upp tappade popcorn runt soffan. Foppatofflorna står kvar vid dörren och det finns inga gömda skatter under täcket när man går och lägger sig.
På facebook har det förekommit flera trådar där det diskuteras om det är bra, nödvändigt, jobbigt, berikande, eller helt enkelt underbart att ha flera hundar. Jag som just släppte ut en bullrig hög med pälsar, ben och muntra woaff tycker att svaret är enkelt: ja tack! Gärna en hel hop!
Men det bör nämnas - det blir mer jobb! Allt blir mer. Söndriga leksaker som sprider nalleblod runt hus och hem. Tuggben som göms i soffan. Smutsiga tassar som sprider grus. Kalla nosar som puttar på ditt ben när du suttit still för länge vid datorn. Pudelfnatt på promenaden. Skall på bilar som kommer in på gården. Träningstillfällen med spårlinor och apporter. Blöta täcken efter höstpromenad. Värmande kroppar som smyger sig nära när du ligger febersjuk. Allt blir mer!
Att vara helt hundlös kan inte vara bra för själen....

Val i livet

I bland inser jag hur dåliga val jag har gjort i livet. Då får jag ett fönster av insikt i vilket jag tittar ut eller in. Där konsekvenser av mina handlanden står i klart ljus. Hur de valen har och kommer påverka mitt liv. Att allt man gör har en verkan. Orsak - verkan. Eftertanken som drabbar in som en genomblöt macka på en fisketur utan napp. Jag inser hur vissa val kan påverka länge och inte bara mig utan min omgivning.

Hur i all friden kunde jag köpa en VIT - kritvit, morgonrock? I frotté som suger åt sig allt.....

Utställning Volviahallen SPK

 Vi samlades i Volviahallen tidig lördagsmorgon. Sanna entusiaster som på fredagen fick springa gatlopp mellan skurarna för att rasta våra pälsbollar. Min för kylning hade jag gett bort till min make. Men på något sätt hade nog en skvätt hamnat hos Ingrid som inte var i någon vidare form. Trots det badade och fönade hon två hundar med Susannes hjälp på fredagen. Och kom med gänget till utställningen. Jag fick som nybliven medlem i styrelsen stå upp tidigt och hjälpa till att ordningsställa bord, mattor mm. Det är då det är helt underbart med husbil! Då kunde jag svettig gå och fixa till mig innan det började. 

 

 PGA mattes sjukdom visade jag Jack. Pixel o Synnöve var som vanligt stiliga. Bägge killarna fick CK. Pixel blev 2:a öppenklass och Jack 4:a. Det var första gången jag visade Jack. Det var kul!

 

Lina och Madde var snygga men Lina ville bara nosa. Så tyvärr blev det inte mer än good. Men det var inte för att de inte var fina utanför att domaren inte kunde se några rörelser. Madde lovar att träna!

 

 

Aheri och Saga under granskning av domaren som var petig med päls och steg.
Saga blev 3:a öppenklass och Aheri oplacerad.

 

 

Zassa och Preben gick in och visade hur ett rutinerat par gör det! Zassa sprallade och Preben log! Excellent och 2:a bästa veteran. 

 

Så var det gruppdax. Preben ställde upp och visade Jack. Bakom Synnöve syns Armand och Lage som var på plats med matte och husse för att titta. 

 

Eftersom Jack inte uppskattade att vara ifrån matte så ville han inte fullt ut. Så med en sekundsnabb ändring så höll jag i honom och Preben i Aheri. 

 

 

Ursöta Tippan! BIS-4 valp 6-9 månader

Tack än gång vänner för en underbar helg!!

 

Mycket på gång

Hoppas jag!
Jag hoppas Saga tycker om Milton även denna gången och det blir parat. Jag hoppas att det blir valpar. Jag hoppas jag får lov att berika några familjer med valpar. Jag hoppas att det blir lagom jobbogt för dem.
Samtidigt som jag hoppas att min plats i Pudelklubben Västras styrelse ska leda till något gott. Om jag kan göra något gott för rasen i allmänhet och västras i synnerhet så är det fantastiskt.
Jag hoppas personliga motsättningar som yttras på olika medier ska lugna sig och sunt förnuft får råda. Att var och ens egenart och uppfattning respekteras.
Jag hoppas att mina pudlar här hemma får uppleva vårsol snart. Jag hoppas att vi låter våra hundar få tillfälle att gräva i ett dike, jaga möss runt stubbar, klättra på a-hinder och bestiga soffans ryggstöd. Samt vara hundar. Älskade och omhuldade. Friska och sunda.
Jag hoppas på så mycket. Jag hoppas det är ok med världens gång.

Det som borde stå här

Här borde jag ha skrivit om hur fina vi var på My Dog. Hur underbart det är med alla vänner som ställer upp och borstar, badar, klipper, kör långväga och mycket mer för att vara närvarande på utställningar.  Tro inte annat än att jag är otroligt imponerad och stolt! 
Men jag måste erkänna att rapporter på sociala medier tar över rollen som "informations plats". Det känns lite som om jag publicerar gammalt...
Men jag ska ett bra tag i min egen nacke. Bilder kommer! Men...
Nu är det ett annat projekt som upptar mycket av min vakna tid. OM allt går i lås kommer jag under våren starta trim i Trollhättan. Det kommer bli spännande,  slitsamt och förhoppningsvis utvecklande och lönsamt. Så hav tålamod! Det kommer uppdateringar. Vi kommer para Saga så fort damen behagar löpa. Vi kommer försöka hitta lämplig hane till Aheri och öven till Anita för parningar så småningom. Dick stönade när jag hittade ett förslag 72 mil (en väg) i Norge....