Så sitter jag på trappan. Sitter ordentligt. Inte bara är på trappan. Står inte med en mugg i handen utan sitter. I solen med fåglar som sjunger runt mig. Hundar som slappar efter rejäl promenad. Beduinlägret är hoppackat. (Vi hänger filtar över alla känsliga växter) Det känns som allt drar in ett djupt andetag för att fyllas av vårens kraft.
Jepp då sitter jag på trappan i mina svindyra glasögon med solskydd. Och bara är. Struntar i vass diskussion om att någon .blomsäljare utnyttjas i politiskt spel (bra jobbat killen!). Att elen är orimligt dyr, att veterinären i Lettland tar 5000:- för det vi i Sverige betalar 15-16 tusen.
Trapphäng är bästa för mig
