måndag 2 september 2019

Hundars livstid

Den senaste tiden har två hundar från vår uppfödning vandrat över regnbågen. Och en till var nära att få lämna in. Men där visade det sig vara hakmask. Tänk om de kunde tala....
Med mitt jobb får man se allt från ystra valpar till riktigt gamla hundar. En del hundar lider vi med. Leder som går åt alla håll. Ögon som är skumma och hörsel som försvunnit. Tänder i helinfekterade tandkött där det är så mycket tandsten att tänderna knappt eller inte alls syns. Överviktiga så det är svårt att röra sig. Och ibland alltihop i en hund.
Så försöker vi försiktigt påpeka att den hunden inte mår så bra. Ibland möts det med ett "oj, det ska jag kolla upp". Ofta med "det är väl inte så farligt" eller "det kan inte vara så farligt. Han är bara sex år".
Att få människor att förstå att alla hundar blir inte 15 år är svårt. Inte om det ska vara livskvalitet. En del hundar blir blott något år. Andra kan vara pigga, leka, orka timmes promenad, äta och tugga utan problem vid så där tolv- fjorton år.
Det svåra är att många tycks tro att det är en tävling. Äldst hund vinner...
Jag önskar alla kunde se till HUNDENS bästa.

lördag 10 augusti 2019

Nu tog sommaren slut

Ja den liksom tog slut i går kväll. Vi satt länge ute och njöt i gott sällskap. Vinden friskade i och regnet kunde anas i de dunkla skyar som sakta drog in över oss. Med en viss dos vemod gick vi en sväng med hundarna och drog oss tillbaka i husbilen.
Så vaknade vi till höst!
Ja med alla härliga dagar utan frömjöl och pollen. Med kvällar där böcker som fått vänta blir lästa. Promenader där hundarna kan få röra sig friare. Ankor och ugglor har vett på att ta sovmorgon. Där tid finns för att träffas, äta gott och bara umgås. Naturen klär sig i alla vackra färger. Där temperaturen när man ska sova går att reglera med en filt eller täcke.
Så jag säger bra: välkommen hösten!

fredag 28 juni 2019

Att lära sig att göra ingenting

Jag ska bara... Hela tiden ska man göra saker. Jag måste...
Men på trappan händer det att de där ögonblicket av bara stilla närvaro föds. Jag sitter och smuttar på mitt kaffe. Tjejerna strosar runt.
Fåglar skyndar att mata hungriga ungar. Vinden susar lite längst upp i trädkronorna. Och inget händer och inget ska ske.
Jag ser de otroligt röda petunierna, de små smultron-blommorna, den trasiga leksaksapan.
Jag måste vattna blommorna. Jag borde plocka smultron. Jag ska laga apan.
Så vänder jag blicken inåt. Nu tränar jag istället. Målmedvetet och idogt. På att göra ingenting. Och vara nöjd med det. Kaffet smakar så bra. Och hundarna strosar vidare.

tisdag 4 juni 2019

Att bara vara

Sitter och funderar på vad jag ska träna med hundarna nu på morgonen så de blir nöjda. Sitter på trappan med en kopp kaffe. Brevid mig ligger Diddi och tuggar på ett ben någon av dem lämnade kvar ute i går. Hetty kommer och kollar vad jag har i muggen. Kaffe och ja det är varmt. De andra håller på och kollar om igelkotten är i lilla hagen. Så landar en björktrast på gräsmattan. Med ett fnysande har Hetty fått de andra med sig och naturligtvis blir den bortjagad. Bekräftelse nosningar och små duttar sinsemellan bekräftar jaktens delvisa framgång. Några av gänget hade nog gärna utökat frukosten med fågel.... Sen bestämmer Dexxxi att det är läge att kolla gränsen. I karavan tar de ett varv längs staketet. Spår och lämningar undersöks noga. Så kommer Diddi på att hon höll på med ett ben. Hetty hänger på. De tar även en sväng upp för att kolla att husse är vaken. Det är han. Det är hör alla när han tjoar om blöta tassar. Patrullen lyfter huvudena och lyssnar. Ziva går in och kollar. Kommer ut på trappan för att berätta att det är lugnt. Återgår till att kolla vad som hänt under natten.
Efter en stund kommer de allihop upp till mig på trappan. Nosduttar och hälsningsslick utdelas i ett komplicerat mönster. Så bryter de upp och går iväg för att göra annat. Jag funderar om jag ska störa. Det verkar som om flocken har ganska mycket att fixa så här på morgonen. Får se om inte "vara hund" räcker ganska långt.

måndag 20 maj 2019

Sitter stilla

Jag sitter så på stugans trapp och ler mol allena.
Fåglar som sjunger så mycket de bara orkar. Ekorrar som far runt och smackar. Rådjur som lyfter på huvudet strax utanför staketet för att säga god morgon. Dimma mellan träden som så där trolskt får allt att verka mjukt. En kopp kaffe och en fäll att sitta på.
Och sen har vi Hetty! På 30 sekunder blankt har hon skällt ut ekorren, jagat två ärlor, sprungit genom tunneln två gånger, skrämt rådjuret, hittat tennisbollen från igår, sprungit något varv med den, bytt mot en nalle, sprungit in och upp till Dick med denna blöta, ja han vaknade, kommit ner och ut och grävt lite i ett hål....
Ja det finns olika sätt att njuta av en morgon.

söndag 9 september 2018

Att vara stolt på olika sätt

I går samlades ett helt gäng med hundar uppfödda av oss på Tjörns brukshundklubb. Själva kom vi dit på fredagen och packade in oss. Anna och Isabella med Rally och familjens schäfer Fight kom också. Vi förberedde MHbanan och tränade lite nosework. Käkade lite och umgicks. Sen gick vi till vila. Och där och då på ett läckande "själv-uppblåsande" liggunderlag insåg jag hur bekväm jag blivit med husbil.
Lördagen började vi med promenad i svag sol. Och vi hoppades att de utlovade skurarna skulle runda Tjörn. Men ack.... Vi hade lite tur med uppehåll emellanåt så vi kunde vänta lite och "passa på" med de hundar som skulle beskrivas. Sista hunden ut hade inte riktigt nån "tur". Det var Ziva och hon är inte vidare förtjust i regn normalt.
Dick höll ställningarna i klubbstugan med mkt god hjälp av Viveka som även bakat massor av kakor. (Sitter och knaprar i mig av de som blev över)
Julia och Philip hade bakat morotskaka som smakade som bäst efter den hårda Team Modicken kampen. När den hölls regnade det ordentligt! De som inte tävlade kunde vara uppe på altanen och ropa uppmuntrande till de tävlande utan att bli helblöta. Men domaren-jag stod på planen hela tiden.
Då när jag stod där och väntade på de två paren som skulle tävla i finalen tittade jag upp och såg det engagemang, vänskap och glädje som bara flödade. Att få vara del av det och till vissa delar anledning till det gjorde mig stolt. De timmar vi lägger på avelsplanering, resor, vaknätter, tävlingar, utställningar mm är så värt det. Ni gör det värt det.

torsdag 6 september 2018

Kennelträff

Förväntansfull som en unge på julafton!
Snart kommer vi träffas. De som har möjlighet och äger en Team MoDicken's hund är inbjudna till Tjörns brukshundklubb för en helg i pudelns tecken. Alla vanliga moment kommer vara med: tipspromenad, hamburgare, fika och mästerskap. I år har vi även med Tjörns brukshundklubb arrangerat MH. Det är så spännande att få träffas. Mycket att planera och fixa, men det är kul!
Och där tappade Dick räkningen av makaronerna till skiljefrågan.... Gör om, gör rätt.