Hundar och livet

Har just nu sex hundar i huset. Vår vanliga flock innehåller fem men vi har fått låna en tjej ett tag. Hon ska med på utställning till helgen i Malmö. Det innebär att en familj är hundlös... Egentligen skulle de kunna få låna Berit som gärna kamperar hos nämnda familj. Men det skulle då vara under en längre tid. Och husse kunde inte vara utan henne sååååå länge. Men vi som har flera förstår kanske inte saknaden som uppstår när den blöta nosen inte väcker dig på söndagsmorgon halv fem. Ingen som tvingar ut dig på promenad 23.15 på kvällen. Den varma pälsbollen fattas när filmen blir spännande eller sorglig. Du får själv sopa upp tappade popcorn runt soffan. Foppatofflorna står kvar vid dörren och det finns inga gömda skatter under täcket när man går och lägger sig.
På facebook har det förekommit flera trådar där det diskuteras om det är bra, nödvändigt, jobbigt, berikande, eller helt enkelt underbart att ha flera hundar. Jag som just släppte ut en bullrig hög med pälsar, ben och muntra woaff tycker att svaret är enkelt: ja tack! Gärna en hel hop!
Men det bör nämnas - det blir mer jobb! Allt blir mer. Söndriga leksaker som sprider nalleblod runt hus och hem. Tuggben som göms i soffan. Smutsiga tassar som sprider grus. Kalla nosar som puttar på ditt ben när du suttit still för länge vid datorn. Pudelfnatt på promenaden. Skall på bilar som kommer in på gården. Träningstillfällen med spårlinor och apporter. Blöta täcken efter höstpromenad. Värmande kroppar som smyger sig nära när du ligger febersjuk. Allt blir mer!
Att vara helt hundlös kan inte vara bra för själen....

Val i livet

I bland inser jag hur dåliga val jag har gjort i livet. Då får jag ett fönster av insikt i vilket jag tittar ut eller in. Där konsekvenser av mina handlanden står i klart ljus. Hur de valen har och kommer påverka mitt liv. Att allt man gör har en verkan. Orsak - verkan. Eftertanken som drabbar in som en genomblöt macka på en fisketur utan napp. Jag inser hur vissa val kan påverka länge och inte bara mig utan min omgivning.

Hur i all friden kunde jag köpa en VIT - kritvit, morgonrock? I frotté som suger åt sig allt.....

Utställning Volviahallen SPK

 Vi samlades i Volviahallen tidig lördagsmorgon. Sanna entusiaster som på fredagen fick springa gatlopp mellan skurarna för att rasta våra pälsbollar. Min för kylning hade jag gett bort till min make. Men på något sätt hade nog en skvätt hamnat hos Ingrid som inte var i någon vidare form. Trots det badade och fönade hon två hundar med Susannes hjälp på fredagen. Och kom med gänget till utställningen. Jag fick som nybliven medlem i styrelsen stå upp tidigt och hjälpa till att ordningsställa bord, mattor mm. Det är då det är helt underbart med husbil! Då kunde jag svettig gå och fixa till mig innan det började. 

 

 PGA mattes sjukdom visade jag Jack. Pixel o Synnöve var som vanligt stiliga. Bägge killarna fick CK. Pixel blev 2:a öppenklass och Jack 4:a. Det var första gången jag visade Jack. Det var kul!

 

Lina och Madde var snygga men Lina ville bara nosa. Så tyvärr blev det inte mer än good. Men det var inte för att de inte var fina utanför att domaren inte kunde se några rörelser. Madde lovar att träna!

 

 

Aheri och Saga under granskning av domaren som var petig med päls och steg.
Saga blev 3:a öppenklass och Aheri oplacerad.

 

 

Zassa och Preben gick in och visade hur ett rutinerat par gör det! Zassa sprallade och Preben log! Excellent och 2:a bästa veteran. 

 

Så var det gruppdax. Preben ställde upp och visade Jack. Bakom Synnöve syns Armand och Lage som var på plats med matte och husse för att titta. 

 

Eftersom Jack inte uppskattade att vara ifrån matte så ville han inte fullt ut. Så med en sekundsnabb ändring så höll jag i honom och Preben i Aheri. 

 

 

Ursöta Tippan! BIS-4 valp 6-9 månader

Tack än gång vänner för en underbar helg!!

 

Mycket på gång

Hoppas jag!
Jag hoppas Saga tycker om Milton även denna gången och det blir parat. Jag hoppas att det blir valpar. Jag hoppas jag får lov att berika några familjer med valpar. Jag hoppas att det blir lagom jobbogt för dem.
Samtidigt som jag hoppas att min plats i Pudelklubben Västras styrelse ska leda till något gott. Om jag kan göra något gott för rasen i allmänhet och västras i synnerhet så är det fantastiskt.
Jag hoppas personliga motsättningar som yttras på olika medier ska lugna sig och sunt förnuft får råda. Att var och ens egenart och uppfattning respekteras.
Jag hoppas att mina pudlar här hemma får uppleva vårsol snart. Jag hoppas att vi låter våra hundar få tillfälle att gräva i ett dike, jaga möss runt stubbar, klättra på a-hinder och bestiga soffans ryggstöd. Samt vara hundar. Älskade och omhuldade. Friska och sunda.
Jag hoppas på så mycket. Jag hoppas det är ok med världens gång.

Det som borde stå här

Här borde jag ha skrivit om hur fina vi var på My Dog. Hur underbart det är med alla vänner som ställer upp och borstar, badar, klipper, kör långväga och mycket mer för att vara närvarande på utställningar.  Tro inte annat än att jag är otroligt imponerad och stolt! 
Men jag måste erkänna att rapporter på sociala medier tar över rollen som "informations plats". Det känns lite som om jag publicerar gammalt...
Men jag ska ett bra tag i min egen nacke. Bilder kommer! Men...
Nu är det ett annat projekt som upptar mycket av min vakna tid. OM allt går i lås kommer jag under våren starta trim i Trollhättan. Det kommer bli spännande,  slitsamt och förhoppningsvis utvecklande och lönsamt. Så hav tålamod! Det kommer uppdateringar. Vi kommer para Saga så fort damen behagar löpa. Vi kommer försöka hitta lämplig hane till Aheri och öven till Anita för parningar så småningom. Dick stönade när jag hittade ett förslag 72 mil (en väg) i Norge....

Julstress eller inte

Har fått lite julkänsla. Packat in julklappar och druckit glögg. Varit en sväng in till Trollhättan och trängts med folk. Folk som är som en stressad myrmassa. Listor långa som USAs längsta basketspelare. Stress! Så åkte vi hem och packade upp tre påsar mat och annat. Funderade på om jag skulle byta till julgardiner. Men jag hejdade mig och insåg att jag mycket hellre sätter upp vårgardiner direkt efter jul. Så fönstren får stå med el-ljustakar men utan tomtar och glitter. Det är mörkt och kladdigt utan kyla och snö. Inte så mycket att hetsa upp sig för. Det som verkligen känns viktigt är att få träffas. Få de stunder med vänner som lyser upp tillvaron. Jag ser verkligen fram emot att få äta middagar med våra söner. Att få träffa valpköpare med familjer. Att skita i alla måsten och bara få vara stilla. Jag ska njuta av min man och sovmorgnar, kaffe på sängen, kramar av barnen, kortspel, fika med vänner, god mat och mycket mer!

Midvinter

Sitter med en kopp kaffe och vaknar. Dick skulle till Skövde för jobbet och hade "sovmorgon" till klockan sex. Hundarna har fått mat och vi har varit ute en sväng. Men det blev en kort runda för det är så svart. Jag är inte rädd för mörkret. Tycker det är behagligt med stunden innan gryning. Men det funns en äldre dam i pälsgänget som tycker att regn, kyla och blåst är starka konkurrenter till färska rådjursbajjar och rävspår. Trots täcke så vände hon ganska snart. Och då tar det inte lång stund innan de yngre vänder de med. Så jag sitter nu med tre nerbäddade i soffan. Berit och Dexxxi härjar som om detta är sista chansen. Anita hängde på tre-fyra gånger upp och ner för trappan.  Sen kröp hon ihop med sin mormor.  De inväntar våren. Jag längtar efter mornar på trappan.