Hundar och livet

Har just nu sex hundar i huset. Vår vanliga flock innehåller fem men vi har fått låna en tjej ett tag. Hon ska med på utställning till helgen i Malmö. Det innebär att en familj är hundlös... Egentligen skulle de kunna få låna Berit som gärna kamperar hos nämnda familj. Men det skulle då vara under en längre tid. Och husse kunde inte vara utan henne sååååå länge. Men vi som har flera förstår kanske inte saknaden som uppstår när den blöta nosen inte väcker dig på söndagsmorgon halv fem. Ingen som tvingar ut dig på promenad 23.15 på kvällen. Den varma pälsbollen fattas när filmen blir spännande eller sorglig. Du får själv sopa upp tappade popcorn runt soffan. Foppatofflorna står kvar vid dörren och det finns inga gömda skatter under täcket när man går och lägger sig.
På facebook har det förekommit flera trådar där det diskuteras om det är bra, nödvändigt, jobbigt, berikande, eller helt enkelt underbart att ha flera hundar. Jag som just släppte ut en bullrig hög med pälsar, ben och muntra woaff tycker att svaret är enkelt: ja tack! Gärna en hel hop!
Men det bör nämnas - det blir mer jobb! Allt blir mer. Söndriga leksaker som sprider nalleblod runt hus och hem. Tuggben som göms i soffan. Smutsiga tassar som sprider grus. Kalla nosar som puttar på ditt ben när du suttit still för länge vid datorn. Pudelfnatt på promenaden. Skall på bilar som kommer in på gården. Träningstillfällen med spårlinor och apporter. Blöta täcken efter höstpromenad. Värmande kroppar som smyger sig nära när du ligger febersjuk. Allt blir mer!
Att vara helt hundlös kan inte vara bra för själen....