Hoppas jag!
Jag hoppas Saga tycker om Milton även denna gången och det blir parat. Jag hoppas att det blir valpar. Jag hoppas jag får lov att berika några familjer med valpar. Jag hoppas att det blir lagom jobbogt för dem.
Samtidigt som jag hoppas att min plats i Pudelklubben Västras styrelse ska leda till något gott. Om jag kan göra något gott för rasen i allmänhet och västras i synnerhet så är det fantastiskt.
Jag hoppas personliga motsättningar som yttras på olika medier ska lugna sig och sunt förnuft får råda. Att var och ens egenart och uppfattning respekteras.
Jag hoppas att mina pudlar här hemma får uppleva vårsol snart. Jag hoppas att vi låter våra hundar få tillfälle att gräva i ett dike, jaga möss runt stubbar, klättra på a-hinder och bestiga soffans ryggstöd. Samt vara hundar. Älskade och omhuldade. Friska och sunda.
Jag hoppas på så mycket. Jag hoppas det är ok med världens gång.
tisdag 11 februari 2014
Mycket på gång
tisdag 28 januari 2014
Det som borde stå här
Här borde jag ha skrivit om hur fina vi var på My Dog. Hur underbart det är med alla vänner som ställer upp och borstar, badar, klipper, kör långväga och mycket mer för att vara närvarande på utställningar. Tro inte annat än att jag är otroligt imponerad och stolt!
Men jag måste erkänna att rapporter på sociala medier tar över rollen som "informations plats". Det känns lite som om jag publicerar gammalt...
Men jag ska ett bra tag i min egen nacke. Bilder kommer! Men...
Nu är det ett annat projekt som upptar mycket av min vakna tid. OM allt går i lås kommer jag under våren starta trim i Trollhättan. Det kommer bli spännande, slitsamt och förhoppningsvis utvecklande och lönsamt. Så hav tålamod! Det kommer uppdateringar. Vi kommer para Saga så fort damen behagar löpa. Vi kommer försöka hitta lämplig hane till Aheri och öven till Anita för parningar så småningom. Dick stönade när jag hittade ett förslag 72 mil (en väg) i Norge....
torsdag 19 december 2013
Julstress eller inte
Har fått lite julkänsla. Packat in julklappar och druckit glögg. Varit en sväng in till Trollhättan och trängts med folk. Folk som är som en stressad myrmassa. Listor långa som USAs längsta basketspelare. Stress! Så åkte vi hem och packade upp tre påsar mat och annat. Funderade på om jag skulle byta till julgardiner. Men jag hejdade mig och insåg att jag mycket hellre sätter upp vårgardiner direkt efter jul. Så fönstren får stå med el-ljustakar men utan tomtar och glitter. Det är mörkt och kladdigt utan kyla och snö. Inte så mycket att hetsa upp sig för. Det som verkligen känns viktigt är att få träffas. Få de stunder med vänner som lyser upp tillvaron. Jag ser verkligen fram emot att få äta middagar med våra söner. Att få träffa valpköpare med familjer. Att skita i alla måsten och bara få vara stilla. Jag ska njuta av min man och sovmorgnar, kaffe på sängen, kramar av barnen, kortspel, fika med vänner, god mat och mycket mer!
måndag 16 december 2013
Midvinter
Sitter med en kopp kaffe och vaknar. Dick skulle till Skövde för jobbet och hade "sovmorgon" till klockan sex. Hundarna har fått mat och vi har varit ute en sväng. Men det blev en kort runda för det är så svart. Jag är inte rädd för mörkret. Tycker det är behagligt med stunden innan gryning. Men det funns en äldre dam i pälsgänget som tycker att regn, kyla och blåst är starka konkurrenter till färska rådjursbajjar och rävspår. Trots täcke så vände hon ganska snart. Och då tar det inte lång stund innan de yngre vänder de med. Så jag sitter nu med tre nerbäddade i soffan. Berit och Dexxxi härjar som om detta är sista chansen. Anita hängde på tre-fyra gånger upp och ner för trappan. Sen kröp hon ihop med sin mormor. De inväntar våren. Jag längtar efter mornar på trappan.
lördag 7 december 2013
Stockholm blev det inte
Vi hade laddat...
Mentalt och fysiskt under flera månader. Vi badade, fönade och klippte hundar hela veckan. Höll ett öga på väderleksrapporten hela tiden. Dick förberedde husbilen. Allt var packat o klart innan 11 på fredagen. Vi ville utnyttja dagsljuset. Men hej vad det blåste. Och snöade tvärs... Vi fick reda på att den andra husbilen vi skulle ha sällskap med hade problem med värmen. Vi möttes i Lidköping. Efter en stunds funderingar så bestämdes att vi skulle köra till E20 för att se hur vägen såg ut. På vägen mellan Lidköping och Götene var det kaos... Väl ute på 20:an insåg vi att detta går inte. När husbilarna med endast förarnas skicklighet ungått diket på mindre än tre km vände vi. Stoppade i Götene i lä. Visade sig att värmen givit upp i den andra bilen. Det blev en kväll med goda vänner. Hundarna fick komma loss i snön. Men ingen utställning är värd att riskera livet för. Jag är tacksam att min man rattade bilen så väl. Sitter nu och njuter med tända ljus och en mugg te. Den andra bilen har fått pannan lagad så där är varmt och gott. Hundarna ska få på sig täcken och ut och springa i snön.
torsdag 21 november 2013
Anita är tjock!
Eller kanske inte tjock men i alla fall uppe i normalhull. Alla som träffade henne i våras och i början på sommaren vet hur tunn hon var. Benig! Dick funderade om hon var vanskapt när han "stack" sig på hennes revbensändar.
Men nu har vi en fröken som inte får äta mer än en vanlig portion. Hon har en rund och fin rumpa som syns väl i hennes nya frisyr. Jag hade inte tänkt ställa henne mer, men vi får se.
Jag har kämpat med henne vid varje mål. Haft mat i fickorna som hon fått på morgon-promenaden. Bjudit på olika smaskiga saker som "burkmat", korv, ägg i olika former, kattmat, våtfoder, färskfoder mm mm. Nu äter hon sin portion och är nöjd. Och då är jag nöjd!
Har lärt mig många knep på vägen! Så nu ska vi "bara" röntga henne så är hon färdig för sin nya roll som mamma. När hon fått mogna något... Jag vill låta henne bli "vuxen". Man behöver inte para tikarna "så fort det är tillåtet". Men en sak jag ska leta efter är en hane som älskar mat... Och inte äter konstiga saker och blir sjuk... Allt som är tvärtom mot Anitas början på livet.
torsdag 14 november 2013
Mitt i hösten
Så där mitt emellan alla utställningar och radio-fielddays så går det lite otålighet i planeringen. Husbilen kan styras till oplanerade ställen på helgen. Vita blusar behöver inte strykas och hand-apparaterna behöver inte vara nyladdade. Men oj vad det suger i själen efter våren. Jag som är höstälskare längtar inte efter första tulpanerna, fågelsången eller spirande gräs. Jag längtar efter My Dog och Eskilstuna-loppis. Efter den första gången vi sätter upp tältet för året. Stå där och skämmas för att man inte fått upp det och tvättat av det hemma efter sist då det regnade... Få dyka ner i loppislådor och tänka: en sån ligger hemma. Men här är en xxx. Oj ett sånt fynd!... Att leta fram signal skylt till maken som säääkert la den just där... och det är inte han som lagt den där. (Var jag nu hittar den).
Att få hänga med samma make som med säker hand handlar mat till helgen och han har stenkoll på 11-15 människors gillar/gillar inte och allergier. Att få stå på trimmet och göra iordning den 8:e hunden det dygnet och älska det. Få alla stunder med vänner. Jag längtar...