Ni vet den där morgonen när du är så osövd, så trött, så ovillig att ta dig an dagen... kroppen känns som150 år - minst och hjärnan tigger om mer kaffe för att späda ut den grå sörjan som virvlar runt i den. Hm...
Då får jag ynnesten att sätta mig mitt emot min make och äta frukost han gjort. Dricka starkt kaffe och bara bli ompysslad. Går ut med hundarna runt mig för att kolla om några smultron mognat. Idun vår yngsta undrar vad jag gör. Nosar först tveksamt på ett bär jag håller fram men sen dyker hon förtjust in bland bladen o letar själv upp mogna bär. Kanske inte det smartaste att lära henne att smultron är gott. Sätter mig på trappan med min mugg. Ziva kommer och sätter sig nära. Hon lossas att hon inte bryr sig om ärlorna som Diddi jagar. Det rycker i henne och till slut kan hon bara inte låta bli. Hon slänger sig in i jakten. Ärlan lättar bara upp på det nya staketet. Vickar på stjärten och tjippar lite innan hon flyger ner på andra delen av gräsmattan och hundarna jagar dit.
Ser att potatisen behöver kupas. Härligt att ha egenodlad potatis. Roden... rohoden.... rodden.... Ja ni vet den där busken som det finns en hel dal med i diverse parker, den blommar. Och massa annat.
Jag sitter och räknar upp allt bra jag sett, känns och hört sen jag välte ur sängen. Det blir ingen träning i dag men so what! Jag sitter på trappan o njuter.
