Hatobjekt

Att nått så litet kan bli en sån källa till irritation visste jag inte. Det är en rörelse som sprider sig via köksborden i vårt avlånga land. Röster höjs i protest och ilska. Nya verktyg blir normala vid frukostdukningen. 

Hur kunde någon komma på den idiotiska idén att locket på mjölken skulle ha en tråd så de blir sittande kvar på paketet? 

Enträget uppmanas vi att sortera och återvinna. Sen ska vi skita i det "för maskinerna klarar sortera".

Jaha?! Har jag sorterat i onödan alla år? Att jag stått och skurit loss plast-toppen på gräddpaket är alltså fel? Mummel....

Det står dessutom på paketen att locket sorteras som hårdplast och kartongen som just kartong.

Nå åter till det djxxxxa locket. Nu har vi och många med oss en sidavbitare eller dedikerad sax på bordet enkom för att kunna befria mjölkpaket från "locket".

Det är svårt att hälla utan spill och kladd.

Locket är ivägen! 

Du som kläckte denna idé - tänk om! Befria oss från denna källa till irritation. 

Nu tvättar vi ut julen

 Andra städar ut julen. Men för oss är det dax att tvätta, torka, vika ihop och lägga undan julen.

Efter en underbar Musikhjälp i Växjö med massor av kramar och en intensiv jul-helg så hamnar vi i soffan.

Efter att alla långkalsonger, undertröjor och tomterockar är klara för garderoben börjar vi blicka framåt. Första 20-an är inlagd på vårt "julkonto". 

En del möten har fastnat i hjärtat. Minnet av den lilla tösen som ville ha med sig tomten hem från kärlekens torg kommer alltid få oss att le.

Tonåringen som förvånat sa "samma som förra året!" Och drog tomten i skägget. Han som nu tror i alla fall liiite på tomten har gett mig hopp om frid o julkärlek.

Vi har tyvärr fått avstå några julbesök på grund av väglaget. Men vi har pratat med en del via messinger. Försökt vara med och sprida glädje. 

Men nu viks de sista julkläderna ihop. 

Vi återkommer till säsongen 2024.

Tack alla ni för kramar och hälsningar!

Våren är här!

Så sitter jag på trappan. Sitter ordentligt. Inte bara är på trappan. Står inte med en mugg i handen utan sitter. I solen med fåglar som sjunger runt mig. Hundar som slappar efter rejäl promenad. Beduinlägret är hoppackat. (Vi hänger filtar över alla känsliga växter) Det känns som allt drar in ett djupt andetag för att fyllas av vårens kraft. 

Jepp då sitter jag på trappan i mina svindyra glasögon med solskydd. Och bara är. Struntar i vass diskussion om att någon .blomsäljare utnyttjas i politiskt spel (bra jobbat killen!). Att elen är orimligt dyr, att veterinären i Lettland tar 5000:- för det vi i Sverige betalar 15-16 tusen.

Trapphäng är bästa för mig

Berikning

Sitter på trappan och ser på "Tanten", "Agenten", "Lilla Blå" och "Blondinen".

Smeknamnet vi givit våra flickor. Namnen som var en fråga på helgens kennelträff. Vår årliga kennelträff med fika som flera bidragit till. Samtal med glada människor och hundar. Tipspromenad med en del återvunna frågor från tidigare år, men alltid några nya. Med Dick som mästerligt grillade hamburgare med massor av tillbehör. Med Team MoDicken Mästerskapet. I år med grenar som gjorde vissa hundar mätta på köttbullar! Grattis Julia och Käthe till vinsten. 

Det var när jag stod där som domare som jag såg mig omkrig. Kände varför det är lätt att vinka av en familj som hämtat valp. Vi berikar familjer! Och sen berikar de familjerna oss!

Tack!!!

Hitta guldkorn!

Ni vet den där morgonen när du är så osövd, så trött, så ovillig att ta dig an dagen...  kroppen känns som150 år - minst och hjärnan tigger om mer kaffe för att späda ut den grå sörjan som virvlar runt i den. Hm...

Då får jag ynnesten att sätta mig mitt emot min make och äta frukost han gjort. Dricka starkt kaffe och bara bli ompysslad. Går ut med hundarna runt mig för att kolla om några smultron mognat. Idun vår yngsta undrar vad jag gör. Nosar först tveksamt på ett bär jag håller fram men sen dyker hon förtjust in bland bladen o letar själv upp mogna bär. Kanske inte det smartaste att lära henne att smultron är gott. Sätter mig på trappan med min mugg. Ziva kommer och sätter sig nära. Hon lossas att hon inte bryr sig om ärlorna som Diddi jagar. Det rycker i henne och till slut kan hon bara inte låta bli. Hon slänger sig in i jakten. Ärlan lättar bara upp på det nya staketet. Vickar på stjärten och tjippar lite innan hon flyger ner på andra delen av gräsmattan och hundarna jagar dit. 

Ser att potatisen behöver kupas. Härligt att ha egenodlad potatis. Roden... rohoden.... rodden.... Ja ni vet den där busken som det finns en hel dal med i diverse parker, den blommar. Och massa annat. 

Jag sitter och räknar upp allt bra jag sett, känns och hört sen jag välte ur sängen. Det blir ingen träning i dag men so what! Jag sitter på trappan o njuter.

Hur blev det såhär?

När snön kom sist tänkte jag på det. Nu när jag gick en sväng med hundarna i leran tänkte jag på det. När jag smörjde in mina kängor sist tänkte jag på det.

Att jag vinklar in vänsterfoten. Att jag vrider in den så det är inga problem att se vilka spår som är mina i snö och lera. Högerfoten påkar fint framåt som sig bör men min andra fot har sin egna vilja. Trots att jag tränat till och med ihärdigt så vill den inte "rätta sig i ledet".

Troligen har jag aldrig varit ihärdig nog. Fullföljt träningen tills det blir rätt och muskler mm anpassat sig.

Och det hela började när jag gick i tredje klass. Min fot opererades för att rätta till en ortopedisk miss från när jag var 5 år och fick en sena i stortån avskuren. 

Jag fick då stort gips och kryckor att briljera med på skolgården. I nio veckor gick jag med dessa attribut.  Där och då vred jag undan foten för att inte slå i kryckan. I nio veckor! 

Och nu över 40 år senare lider jag fortfarande. Rygg och knäproblem. Jag önskar att någon tittat på mig och hur jag rörde mig och fått mig att då träna i min växande ålder. 

Jag tänkte på några av de hundar som kommit från oss och haft liknande problem.  Dock inte i 40 år! Och flera av dem har blivit tittade på i tid! Och därmed fått träning, massage och stretching så det liksom ut innan det blir permanent.

Hur viktigt är det inte att se (!!!) sina hundar. Går de rakt? Har de lika stora muskler på höger och vänster sida? Har de problem i trappor eller dyl?

Ibland gäller det bara noja, ibland kan man stävja i bäcken....

Valpar som flyttar

Nu är valparna drygt 7 veckor. De liknas vid fiskmåsar, prayjor, illrar, råttor, ålar och fluffiga pälsbollar. Deras personligheter syns tydligt. De gör mycket för att jag ska komma ur sängen tidigt på morgonen. Och bli en fena på att skura golv stående på ett ben. (Det andra används för att mota undan valparna från moppen) Fenomenal på klippa klor på en slingrande korv. Mästerlig att ta mig genom köket utan att någon får tag i en byxkant eller trampa i något vått. Olympisk mästarklass på mina skills att få ut fem monster genom grindar och dörr utan att någon som tvärvänder blir kvar. Jag skrattar så mycket. Städar så mycket. Kramar och snusar, gosar och pussar.  Kommer sakna dessa med men nu är de redo att berika sina nya familjer. Just nu sover Mozart, Kajsa, Lotta, Cindy och Lula vid mina fötter. Och då är de vykorts-gulliga.