Hatobjekt

Att nått så litet kan bli en sån källa till irritation visste jag inte. Det är en rörelse som sprider sig via köksborden i vårt avlånga land. Röster höjs i protest och ilska. Nya verktyg blir normala vid frukostdukningen. 

Hur kunde någon komma på den idiotiska idén att locket på mjölken skulle ha en tråd så de blir sittande kvar på paketet? 

Enträget uppmanas vi att sortera och återvinna. Sen ska vi skita i det "för maskinerna klarar sortera".

Jaha?! Har jag sorterat i onödan alla år? Att jag stått och skurit loss plast-toppen på gräddpaket är alltså fel? Mummel....

Det står dessutom på paketen att locket sorteras som hårdplast och kartongen som just kartong.

Nå åter till det djxxxxa locket. Nu har vi och många med oss en sidavbitare eller dedikerad sax på bordet enkom för att kunna befria mjölkpaket från "locket".

Det är svårt att hälla utan spill och kladd.

Locket är ivägen! 

Du som kläckte denna idé - tänk om! Befria oss från denna källa till irritation. 

Nu tvättar vi ut julen

 Andra städar ut julen. Men för oss är det dax att tvätta, torka, vika ihop och lägga undan julen.

Efter en underbar Musikhjälp i Växjö med massor av kramar och en intensiv jul-helg så hamnar vi i soffan.

Efter att alla långkalsonger, undertröjor och tomterockar är klara för garderoben börjar vi blicka framåt. Första 20-an är inlagd på vårt "julkonto". 

En del möten har fastnat i hjärtat. Minnet av den lilla tösen som ville ha med sig tomten hem från kärlekens torg kommer alltid få oss att le.

Tonåringen som förvånat sa "samma som förra året!" Och drog tomten i skägget. Han som nu tror i alla fall liiite på tomten har gett mig hopp om frid o julkärlek.

Vi har tyvärr fått avstå några julbesök på grund av väglaget. Men vi har pratat med en del via messinger. Försökt vara med och sprida glädje. 

Men nu viks de sista julkläderna ihop. 

Vi återkommer till säsongen 2024.

Tack alla ni för kramar och hälsningar!

Våren är här!

Så sitter jag på trappan. Sitter ordentligt. Inte bara är på trappan. Står inte med en mugg i handen utan sitter. I solen med fåglar som sjunger runt mig. Hundar som slappar efter rejäl promenad. Beduinlägret är hoppackat. (Vi hänger filtar över alla känsliga växter) Det känns som allt drar in ett djupt andetag för att fyllas av vårens kraft. 

Jepp då sitter jag på trappan i mina svindyra glasögon med solskydd. Och bara är. Struntar i vass diskussion om att någon .blomsäljare utnyttjas i politiskt spel (bra jobbat killen!). Att elen är orimligt dyr, att veterinären i Lettland tar 5000:- för det vi i Sverige betalar 15-16 tusen.

Trapphäng är bästa för mig

Berikning

Sitter på trappan och ser på "Tanten", "Agenten", "Lilla Blå" och "Blondinen".

Smeknamnet vi givit våra flickor. Namnen som var en fråga på helgens kennelträff. Vår årliga kennelträff med fika som flera bidragit till. Samtal med glada människor och hundar. Tipspromenad med en del återvunna frågor från tidigare år, men alltid några nya. Med Dick som mästerligt grillade hamburgare med massor av tillbehör. Med Team MoDicken Mästerskapet. I år med grenar som gjorde vissa hundar mätta på köttbullar! Grattis Julia och Käthe till vinsten. 

Det var när jag stod där som domare som jag såg mig omkrig. Kände varför det är lätt att vinka av en familj som hämtat valp. Vi berikar familjer! Och sen berikar de familjerna oss!

Tack!!!

Hitta guldkorn!

Ni vet den där morgonen när du är så osövd, så trött, så ovillig att ta dig an dagen...  kroppen känns som150 år - minst och hjärnan tigger om mer kaffe för att späda ut den grå sörjan som virvlar runt i den. Hm...

Då får jag ynnesten att sätta mig mitt emot min make och äta frukost han gjort. Dricka starkt kaffe och bara bli ompysslad. Går ut med hundarna runt mig för att kolla om några smultron mognat. Idun vår yngsta undrar vad jag gör. Nosar först tveksamt på ett bär jag håller fram men sen dyker hon förtjust in bland bladen o letar själv upp mogna bär. Kanske inte det smartaste att lära henne att smultron är gott. Sätter mig på trappan med min mugg. Ziva kommer och sätter sig nära. Hon lossas att hon inte bryr sig om ärlorna som Diddi jagar. Det rycker i henne och till slut kan hon bara inte låta bli. Hon slänger sig in i jakten. Ärlan lättar bara upp på det nya staketet. Vickar på stjärten och tjippar lite innan hon flyger ner på andra delen av gräsmattan och hundarna jagar dit. 

Ser att potatisen behöver kupas. Härligt att ha egenodlad potatis. Roden... rohoden.... rodden.... Ja ni vet den där busken som det finns en hel dal med i diverse parker, den blommar. Och massa annat. 

Jag sitter och räknar upp allt bra jag sett, känns och hört sen jag välte ur sängen. Det blir ingen träning i dag men so what! Jag sitter på trappan o njuter.

Hur blev det såhär?

När snön kom sist tänkte jag på det. Nu när jag gick en sväng med hundarna i leran tänkte jag på det. När jag smörjde in mina kängor sist tänkte jag på det.

Att jag vinklar in vänsterfoten. Att jag vrider in den så det är inga problem att se vilka spår som är mina i snö och lera. Högerfoten påkar fint framåt som sig bör men min andra fot har sin egna vilja. Trots att jag tränat till och med ihärdigt så vill den inte "rätta sig i ledet".

Troligen har jag aldrig varit ihärdig nog. Fullföljt träningen tills det blir rätt och muskler mm anpassat sig.

Och det hela började när jag gick i tredje klass. Min fot opererades för att rätta till en ortopedisk miss från när jag var 5 år och fick en sena i stortån avskuren. 

Jag fick då stort gips och kryckor att briljera med på skolgården. I nio veckor gick jag med dessa attribut.  Där och då vred jag undan foten för att inte slå i kryckan. I nio veckor! 

Och nu över 40 år senare lider jag fortfarande. Rygg och knäproblem. Jag önskar att någon tittat på mig och hur jag rörde mig och fått mig att då träna i min växande ålder. 

Jag tänkte på några av de hundar som kommit från oss och haft liknande problem.  Dock inte i 40 år! Och flera av dem har blivit tittade på i tid! Och därmed fått träning, massage och stretching så det liksom ut innan det blir permanent.

Hur viktigt är det inte att se (!!!) sina hundar. Går de rakt? Har de lika stora muskler på höger och vänster sida? Har de problem i trappor eller dyl?

Ibland gäller det bara noja, ibland kan man stävja i bäcken....

Valpar som flyttar

Nu är valparna drygt 7 veckor. De liknas vid fiskmåsar, prayjor, illrar, råttor, ålar och fluffiga pälsbollar. Deras personligheter syns tydligt. De gör mycket för att jag ska komma ur sängen tidigt på morgonen. Och bli en fena på att skura golv stående på ett ben. (Det andra används för att mota undan valparna från moppen) Fenomenal på klippa klor på en slingrande korv. Mästerlig att ta mig genom köket utan att någon får tag i en byxkant eller trampa i något vått. Olympisk mästarklass på mina skills att få ut fem monster genom grindar och dörr utan att någon som tvärvänder blir kvar. Jag skrattar så mycket. Städar så mycket. Kramar och snusar, gosar och pussar.  Kommer sakna dessa med men nu är de redo att berika sina nya familjer. Just nu sover Mozart, Kajsa, Lotta, Cindy och Lula vid mina fötter. Och då är de vykorts-gulliga.

Telefonen som försvann

Jag blev bestulen. En kille som bara ville sno från mig kom in på trimmat. Distraherad mig och min vän som var där. Fick oss distraherade med frågor. Och försvann med min telefon. 

Så kränkt jag känner mig. Han bara utnyttjade min naiva och positiva inställning till folk. Jag hoppas han bryter benet eller nått....

Reaktion ett: spärra allt! Sen beställ nytt.

Och sen att flytta in i ny telefon....

 i-landsproblem - jag vet men tycker ändå synd om mig själv och känner mig kränkt

mornar

Ni vet den där morgonen då allt blir avigt eller fel.

Vakna av en hund som hostar och spyr galla-skum brevid dig i sängen. Studdsa upp för att iaf få hunden ner på golvet. Upptäcka att det är försent och inse att det blir att tvätta både lakan o täcken. Få ut alla hundar för en snabb kissning. Gå och lägga sig igen med ny lakansuppsättning. För det är ju sovmorgon. Inse att hunden spyr igen. Be make ge hunden något att äta. Vad som helst! Trycka ner huvudet i kudden. För maken har vaknat och pratar med dig och hundar. Morra något om att "börjar sent". Slappnar av och försöker få sömnen att återvända. Löptikar som då börjar fjanta runt i och brevid sängen. Maken hittar "katt-klipp". Skrattar högt. - vill du se?

Ger upp. Går för att göra kaffe. Slut på kaffe. Får hämta i husbilen. Väl där ute ser sängen väldigt inbjudande ut. Men nej. Går in för att umgås, titta på "katt-klipp", dricka kaffe och försöka få i hund som mår pyton lite mat.

En sån morgon är det inte i dag. Tack och lov. 

våren i skogen

Sitter på trappan med en mugg kaffe... Solen bryter emellanåt igenom och värmer gott. Snö och slask droppar från grenar och tak. Dexxxi som älskar snö rullar sig glatt i det som ännu inte smält bort från gräsmattan. De andra hittar leksaker som varit dolda de senaste dagarna. Lite pudelfnatt blir det med höga hopp och bästa nallen som kastas och fångas i yster dans där blasksnön skvätter. Plötsligt låter det intressant bort mot skogen. Kan vara rådjuret som går förbi. Tjejerna talar om att de hört minsann. Men det var bara en extra stor klump snö som rasade från förrådets tak. Så de återgår till vanliga patrullerande och nosande.

 Vi kommer inte para någon nu i vår. Inga valpar att planera för. Inga nya familjer att bjuda på vofflor. Inga nya valpar att berika familjer med. Vi gör gärna vofflor till andra redan berikade familjer!

Vi ska träna och tävla med de tjejer vi har. Få komma ut och ställa ut en del. Hjälpa de som vill ha hjälp. Hälsa på och få besök. 

Sen kan jag säga att det blir nog en valp-intensiv höst😁

Pudelns kärna

Har haft besök som kollade pudlar. Vi hälsar gärna nyfikna välkomna. Svarar på frågor om pudeln i allmänhet och våra i synnerhet. Det är ganska givande för mig. För varje gång känner jag att jag får säga så mycket positivt om rasen, individerna och samvaron med pudlar. Berätta om deras glada livssyn, nyfikenhet, sundhet, arbetsvilja och trofasthet. Berätta om bus och upptåg som tjejerna haft och har för sig. Om de olika personligheter de ändå har. Om pälsvård som kan vara mysstund eller måsten, men måste göras. Naturligtvis får de veta om att det finns individer innom rasen som har hög energi-nivå, om känsliga öron, brist på matintresse mm.
Det kom många frågor och intressanta funderingar. Fikat tog slut och vi blev sittande på golvet ihop med trollen. Tillslut fick de slita sig och ge sig iväg hemåt. Känslan för oss är att vi har fått möta ännu fler trevliga personer som fått möta  pudlar och förstått dem. Fått känna den där känslan av närhet och glädje som en pudel ger. Man har ju aldrig tråkigt med en pudel i huset.

Strumptid

Nu är det strump-tid. Den där tiden på året då jag får vika mig och ha strumpor. Mest för att de fotbeklädnader som krävs nu blir bekvämare med strumpor. Det innebär att trapphäng på morgonen blir kort. Hundarna skyndar sig och sen vill de in och upp till husse som värnar värmen i sängen. Blöta tassar brukar orsaka muntra utrop. Till min ohöljda glädje. Man ska värna om glädjeämnena i livet. Även de små. Hundarna är nu kortklippta. Allihop. Diddi är förhoppningsvis dräktig. Hetty ser ut som ett räserråtta. Men oj vad enkelt det är att gå en sväng i skogen! I går tog jag två barr ur pälsen på Dexxxi. Det var allt! Inga borstar behövdes. Visst är det kul att ställa ut. Om vänner är med, om solen skiner, om hundarna tycker det är kul. Men det är nu dax att få tummen ur. MH ska göras med Hetty. Jag ska anmäla till tävlingar med flera.
Nå jag börjar med att sätta på strumporna.

Hundars livstid

Den senaste tiden har två hundar från vår uppfödning vandrat över regnbågen. Och en till var nära att få lämna in. Men där visade det sig vara hakmask. Tänk om de kunde tala....
Med mitt jobb får man se allt från ystra valpar till riktigt gamla hundar. En del hundar lider vi med. Leder som går åt alla håll. Ögon som är skumma och hörsel som försvunnit. Tänder i helinfekterade tandkött där det är så mycket tandsten att tänderna knappt eller inte alls syns. Överviktiga så det är svårt att röra sig. Och ibland alltihop i en hund.
Så försöker vi försiktigt påpeka att den hunden inte mår så bra. Ibland möts det med ett "oj, det ska jag kolla upp". Ofta med "det är väl inte så farligt" eller "det kan inte vara så farligt. Han är bara sex år".
Att få människor att förstå att alla hundar blir inte 15 år är svårt. Inte om det ska vara livskvalitet. En del hundar blir blott något år. Andra kan vara pigga, leka, orka timmes promenad, äta och tugga utan problem vid så där tolv- fjorton år.
Det svåra är att många tycks tro att det är en tävling. Äldst hund vinner...
Jag önskar alla kunde se till HUNDENS bästa.

Nu tog sommaren slut

Ja den liksom tog slut i går kväll. Vi satt länge ute och njöt i gott sällskap. Vinden friskade i och regnet kunde anas i de dunkla skyar som sakta drog in över oss. Med en viss dos vemod gick vi en sväng med hundarna och drog oss tillbaka i husbilen.
Så vaknade vi till höst!
Ja med alla härliga dagar utan frömjöl och pollen. Med kvällar där böcker som fått vänta blir lästa. Promenader där hundarna kan få röra sig friare. Ankor och ugglor har vett på att ta sovmorgon. Där tid finns för att träffas, äta gott och bara umgås. Naturen klär sig i alla vackra färger. Där temperaturen när man ska sova går att reglera med en filt eller täcke.
Så jag säger bra: välkommen hösten!

Att lära sig att göra ingenting

Jag ska bara... Hela tiden ska man göra saker. Jag måste...
Men på trappan händer det att de där ögonblicket av bara stilla närvaro föds. Jag sitter och smuttar på mitt kaffe. Tjejerna strosar runt.
Fåglar skyndar att mata hungriga ungar. Vinden susar lite längst upp i trädkronorna. Och inget händer och inget ska ske.
Jag ser de otroligt röda petunierna, de små smultron-blommorna, den trasiga leksaksapan.
Jag måste vattna blommorna. Jag borde plocka smultron. Jag ska laga apan.
Så vänder jag blicken inåt. Nu tränar jag istället. Målmedvetet och idogt. På att göra ingenting. Och vara nöjd med det. Kaffet smakar så bra. Och hundarna strosar vidare.

Att bara vara

Sitter och funderar på vad jag ska träna med hundarna nu på morgonen så de blir nöjda. Sitter på trappan med en kopp kaffe. Brevid mig ligger Diddi och tuggar på ett ben någon av dem lämnade kvar ute i går. Hetty kommer och kollar vad jag har i muggen. Kaffe och ja det är varmt. De andra håller på och kollar om igelkotten är i lilla hagen. Så landar en björktrast på gräsmattan. Med ett fnysande har Hetty fått de andra med sig och naturligtvis blir den bortjagad. Bekräftelse nosningar och små duttar sinsemellan bekräftar jaktens delvisa framgång. Några av gänget hade nog gärna utökat frukosten med fågel.... Sen bestämmer Dexxxi att det är läge att kolla gränsen. I karavan tar de ett varv längs staketet. Spår och lämningar undersöks noga. Så kommer Diddi på att hon höll på med ett ben. Hetty hänger på. De tar även en sväng upp för att kolla att husse är vaken. Det är han. Det är hör alla när han tjoar om blöta tassar. Patrullen lyfter huvudena och lyssnar. Ziva går in och kollar. Kommer ut på trappan för att berätta att det är lugnt. Återgår till att kolla vad som hänt under natten.
Efter en stund kommer de allihop upp till mig på trappan. Nosduttar och hälsningsslick utdelas i ett komplicerat mönster. Så bryter de upp och går iväg för att göra annat. Jag funderar om jag ska störa. Det verkar som om flocken har ganska mycket att fixa så här på morgonen. Får se om inte "vara hund" räcker ganska långt.

Sitter stilla

Jag sitter så på stugans trapp och ler mol allena.
Fåglar som sjunger så mycket de bara orkar. Ekorrar som far runt och smackar. Rådjur som lyfter på huvudet strax utanför staketet för att säga god morgon. Dimma mellan träden som så där trolskt får allt att verka mjukt. En kopp kaffe och en fäll att sitta på.
Och sen har vi Hetty! På 30 sekunder blankt har hon skällt ut ekorren, jagat två ärlor, sprungit genom tunneln två gånger, skrämt rådjuret, hittat tennisbollen från igår, sprungit något varv med den, bytt mot en nalle, sprungit in och upp till Dick med denna blöta, ja han vaknade, kommit ner och ut och grävt lite i ett hål....
Ja det finns olika sätt att njuta av en morgon.

Att vara stolt på olika sätt

I går samlades ett helt gäng med hundar uppfödda av oss på Tjörns brukshundklubb. Själva kom vi dit på fredagen och packade in oss. Anna och Isabella med Rally och familjens schäfer Fight kom också. Vi förberedde MHbanan och tränade lite nosework. Käkade lite och umgicks. Sen gick vi till vila. Och där och då på ett läckande "själv-uppblåsande" liggunderlag insåg jag hur bekväm jag blivit med husbil.
Lördagen började vi med promenad i svag sol. Och vi hoppades att de utlovade skurarna skulle runda Tjörn. Men ack.... Vi hade lite tur med uppehåll emellanåt så vi kunde vänta lite och "passa på" med de hundar som skulle beskrivas. Sista hunden ut hade inte riktigt nån "tur". Det var Ziva och hon är inte vidare förtjust i regn normalt.
Dick höll ställningarna i klubbstugan med mkt god hjälp av Viveka som även bakat massor av kakor. (Sitter och knaprar i mig av de som blev över)
Julia och Philip hade bakat morotskaka som smakade som bäst efter den hårda Team Modicken kampen. När den hölls regnade det ordentligt! De som inte tävlade kunde vara uppe på altanen och ropa uppmuntrande till de tävlande utan att bli helblöta. Men domaren-jag stod på planen hela tiden.
Då när jag stod där och väntade på de två paren som skulle tävla i finalen tittade jag upp och såg det engagemang, vänskap och glädje som bara flödade. Att få vara del av det och till vissa delar anledning till det gjorde mig stolt. De timmar vi lägger på avelsplanering, resor, vaknätter, tävlingar, utställningar mm är så värt det. Ni gör det värt det.

Kennelträff

Förväntansfull som en unge på julafton!
Snart kommer vi träffas. De som har möjlighet och äger en Team MoDicken's hund är inbjudna till Tjörns brukshundklubb för en helg i pudelns tecken. Alla vanliga moment kommer vara med: tipspromenad, hamburgare, fika och mästerskap. I år har vi även med Tjörns brukshundklubb arrangerat MH. Det är så spännande att få träffas. Mycket att planera och fixa, men det är kul!
Och där tappade Dick räkningen av makaronerna till skiljefrågan.... Gör om, gör rätt.

Fördomar

Sitter i soffan med lurvarna omkring mig. Haft son med familj på besök. Fått njuta av att ha leksaker över golven, utspilld mjöl, disk i högar, vattenkrig, skratt och mys med barnbarn i knät. Även haft goda vänner på besök. Mycket goda vänner. Kunnat prata om saker som är viktiga. Inte bara pudlarna och deras otroliga fördelar. Sen satte jag mig i soffan. Slog på TVn. Reklamen!!! Medel för vårtor - så barnen slipper skämmas?!?!?! Samma angående ledvärk. "Det är hennes hemlighet" Så det är en hemlighet att någon behöver värklindring?!? Varför ska det vara så? Ska vi skämmas för vårtor och ont i leder? Vad ger vi våra barn för signaler??
Nu ska jag ta ett glas vin och bara finnas till med nageltrång, svallningar och läsglasögon
Utan hämningar och skam