Hur blev det såhär?

När snön kom sist tänkte jag på det. Nu när jag gick en sväng med hundarna i leran tänkte jag på det. När jag smörjde in mina kängor sist tänkte jag på det.

Att jag vinklar in vänsterfoten. Att jag vrider in den så det är inga problem att se vilka spår som är mina i snö och lera. Högerfoten påkar fint framåt som sig bör men min andra fot har sin egna vilja. Trots att jag tränat till och med ihärdigt så vill den inte "rätta sig i ledet".

Troligen har jag aldrig varit ihärdig nog. Fullföljt träningen tills det blir rätt och muskler mm anpassat sig.

Och det hela började när jag gick i tredje klass. Min fot opererades för att rätta till en ortopedisk miss från när jag var 5 år och fick en sena i stortån avskuren. 

Jag fick då stort gips och kryckor att briljera med på skolgården. I nio veckor gick jag med dessa attribut.  Där och då vred jag undan foten för att inte slå i kryckan. I nio veckor! 

Och nu över 40 år senare lider jag fortfarande. Rygg och knäproblem. Jag önskar att någon tittat på mig och hur jag rörde mig och fått mig att då träna i min växande ålder. 

Jag tänkte på några av de hundar som kommit från oss och haft liknande problem.  Dock inte i 40 år! Och flera av dem har blivit tittade på i tid! Och därmed fått träning, massage och stretching så det liksom ut innan det blir permanent.

Hur viktigt är det inte att se (!!!) sina hundar. Går de rakt? Har de lika stora muskler på höger och vänster sida? Har de problem i trappor eller dyl?

Ibland gäller det bara noja, ibland kan man stävja i bäcken....

Valpar som flyttar

Nu är valparna drygt 7 veckor. De liknas vid fiskmåsar, prayjor, illrar, råttor, ålar och fluffiga pälsbollar. Deras personligheter syns tydligt. De gör mycket för att jag ska komma ur sängen tidigt på morgonen. Och bli en fena på att skura golv stående på ett ben. (Det andra används för att mota undan valparna från moppen) Fenomenal på klippa klor på en slingrande korv. Mästerlig att ta mig genom köket utan att någon får tag i en byxkant eller trampa i något vått. Olympisk mästarklass på mina skills att få ut fem monster genom grindar och dörr utan att någon som tvärvänder blir kvar. Jag skrattar så mycket. Städar så mycket. Kramar och snusar, gosar och pussar.  Kommer sakna dessa med men nu är de redo att berika sina nya familjer. Just nu sover Mozart, Kajsa, Lotta, Cindy och Lula vid mina fötter. Och då är de vykorts-gulliga.

Telefonen som försvann

Jag blev bestulen. En kille som bara ville sno från mig kom in på trimmat. Distraherad mig och min vän som var där. Fick oss distraherade med frågor. Och försvann med min telefon. 

Så kränkt jag känner mig. Han bara utnyttjade min naiva och positiva inställning till folk. Jag hoppas han bryter benet eller nått....

Reaktion ett: spärra allt! Sen beställ nytt.

Och sen att flytta in i ny telefon....

 i-landsproblem - jag vet men tycker ändå synd om mig själv och känner mig kränkt

mornar

Ni vet den där morgonen då allt blir avigt eller fel.

Vakna av en hund som hostar och spyr galla-skum brevid dig i sängen. Studdsa upp för att iaf få hunden ner på golvet. Upptäcka att det är försent och inse att det blir att tvätta både lakan o täcken. Få ut alla hundar för en snabb kissning. Gå och lägga sig igen med ny lakansuppsättning. För det är ju sovmorgon. Inse att hunden spyr igen. Be make ge hunden något att äta. Vad som helst! Trycka ner huvudet i kudden. För maken har vaknat och pratar med dig och hundar. Morra något om att "börjar sent". Slappnar av och försöker få sömnen att återvända. Löptikar som då börjar fjanta runt i och brevid sängen. Maken hittar "katt-klipp". Skrattar högt. - vill du se?

Ger upp. Går för att göra kaffe. Slut på kaffe. Får hämta i husbilen. Väl där ute ser sängen väldigt inbjudande ut. Men nej. Går in för att umgås, titta på "katt-klipp", dricka kaffe och försöka få i hund som mår pyton lite mat.

En sån morgon är det inte i dag. Tack och lov. 

våren i skogen

Sitter på trappan med en mugg kaffe... Solen bryter emellanåt igenom och värmer gott. Snö och slask droppar från grenar och tak. Dexxxi som älskar snö rullar sig glatt i det som ännu inte smält bort från gräsmattan. De andra hittar leksaker som varit dolda de senaste dagarna. Lite pudelfnatt blir det med höga hopp och bästa nallen som kastas och fångas i yster dans där blasksnön skvätter. Plötsligt låter det intressant bort mot skogen. Kan vara rådjuret som går förbi. Tjejerna talar om att de hört minsann. Men det var bara en extra stor klump snö som rasade från förrådets tak. Så de återgår till vanliga patrullerande och nosande.

 Vi kommer inte para någon nu i vår. Inga valpar att planera för. Inga nya familjer att bjuda på vofflor. Inga nya valpar att berika familjer med. Vi gör gärna vofflor till andra redan berikade familjer!

Vi ska träna och tävla med de tjejer vi har. Få komma ut och ställa ut en del. Hjälpa de som vill ha hjälp. Hälsa på och få besök. 

Sen kan jag säga att det blir nog en valp-intensiv höst😁

Pudelns kärna

Har haft besök som kollade pudlar. Vi hälsar gärna nyfikna välkomna. Svarar på frågor om pudeln i allmänhet och våra i synnerhet. Det är ganska givande för mig. För varje gång känner jag att jag får säga så mycket positivt om rasen, individerna och samvaron med pudlar. Berätta om deras glada livssyn, nyfikenhet, sundhet, arbetsvilja och trofasthet. Berätta om bus och upptåg som tjejerna haft och har för sig. Om de olika personligheter de ändå har. Om pälsvård som kan vara mysstund eller måsten, men måste göras. Naturligtvis får de veta om att det finns individer innom rasen som har hög energi-nivå, om känsliga öron, brist på matintresse mm.
Det kom många frågor och intressanta funderingar. Fikat tog slut och vi blev sittande på golvet ihop med trollen. Tillslut fick de slita sig och ge sig iväg hemåt. Känslan för oss är att vi har fått möta ännu fler trevliga personer som fått möta  pudlar och förstått dem. Fått känna den där känslan av närhet och glädje som en pudel ger. Man har ju aldrig tråkigt med en pudel i huset.

Strumptid

Nu är det strump-tid. Den där tiden på året då jag får vika mig och ha strumpor. Mest för att de fotbeklädnader som krävs nu blir bekvämare med strumpor. Det innebär att trapphäng på morgonen blir kort. Hundarna skyndar sig och sen vill de in och upp till husse som värnar värmen i sängen. Blöta tassar brukar orsaka muntra utrop. Till min ohöljda glädje. Man ska värna om glädjeämnena i livet. Även de små. Hundarna är nu kortklippta. Allihop. Diddi är förhoppningsvis dräktig. Hetty ser ut som ett räserråtta. Men oj vad enkelt det är att gå en sväng i skogen! I går tog jag två barr ur pälsen på Dexxxi. Det var allt! Inga borstar behövdes. Visst är det kul att ställa ut. Om vänner är med, om solen skiner, om hundarna tycker det är kul. Men det är nu dax att få tummen ur. MH ska göras med Hetty. Jag ska anmäla till tävlingar med flera.
Nå jag börjar med att sätta på strumporna.