Pudelns kärna

Har haft besök som kollade pudlar. Vi hälsar gärna nyfikna välkomna. Svarar på frågor om pudeln i allmänhet och våra i synnerhet. Det är ganska givande för mig. För varje gång känner jag att jag får säga så mycket positivt om rasen, individerna och samvaron med pudlar. Berätta om deras glada livssyn, nyfikenhet, sundhet, arbetsvilja och trofasthet. Berätta om bus och upptåg som tjejerna haft och har för sig. Om de olika personligheter de ändå har. Om pälsvård som kan vara mysstund eller måsten, men måste göras. Naturligtvis får de veta om att det finns individer innom rasen som har hög energi-nivå, om känsliga öron, brist på matintresse mm.
Det kom många frågor och intressanta funderingar. Fikat tog slut och vi blev sittande på golvet ihop med trollen. Tillslut fick de slita sig och ge sig iväg hemåt. Känslan för oss är att vi har fått möta ännu fler trevliga personer som fått möta  pudlar och förstått dem. Fått känna den där känslan av närhet och glädje som en pudel ger. Man har ju aldrig tråkigt med en pudel i huset.

Strumptid

Nu är det strump-tid. Den där tiden på året då jag får vika mig och ha strumpor. Mest för att de fotbeklädnader som krävs nu blir bekvämare med strumpor. Det innebär att trapphäng på morgonen blir kort. Hundarna skyndar sig och sen vill de in och upp till husse som värnar värmen i sängen. Blöta tassar brukar orsaka muntra utrop. Till min ohöljda glädje. Man ska värna om glädjeämnena i livet. Även de små. Hundarna är nu kortklippta. Allihop. Diddi är förhoppningsvis dräktig. Hetty ser ut som ett räserråtta. Men oj vad enkelt det är att gå en sväng i skogen! I går tog jag två barr ur pälsen på Dexxxi. Det var allt! Inga borstar behövdes. Visst är det kul att ställa ut. Om vänner är med, om solen skiner, om hundarna tycker det är kul. Men det är nu dax att få tummen ur. MH ska göras med Hetty. Jag ska anmäla till tävlingar med flera.
Nå jag börjar med att sätta på strumporna.

Hundars livstid

Den senaste tiden har två hundar från vår uppfödning vandrat över regnbågen. Och en till var nära att få lämna in. Men där visade det sig vara hakmask. Tänk om de kunde tala....
Med mitt jobb får man se allt från ystra valpar till riktigt gamla hundar. En del hundar lider vi med. Leder som går åt alla håll. Ögon som är skumma och hörsel som försvunnit. Tänder i helinfekterade tandkött där det är så mycket tandsten att tänderna knappt eller inte alls syns. Överviktiga så det är svårt att röra sig. Och ibland alltihop i en hund.
Så försöker vi försiktigt påpeka att den hunden inte mår så bra. Ibland möts det med ett "oj, det ska jag kolla upp". Ofta med "det är väl inte så farligt" eller "det kan inte vara så farligt. Han är bara sex år".
Att få människor att förstå att alla hundar blir inte 15 år är svårt. Inte om det ska vara livskvalitet. En del hundar blir blott något år. Andra kan vara pigga, leka, orka timmes promenad, äta och tugga utan problem vid så där tolv- fjorton år.
Det svåra är att många tycks tro att det är en tävling. Äldst hund vinner...
Jag önskar alla kunde se till HUNDENS bästa.

Nu tog sommaren slut

Ja den liksom tog slut i går kväll. Vi satt länge ute och njöt i gott sällskap. Vinden friskade i och regnet kunde anas i de dunkla skyar som sakta drog in över oss. Med en viss dos vemod gick vi en sväng med hundarna och drog oss tillbaka i husbilen.
Så vaknade vi till höst!
Ja med alla härliga dagar utan frömjöl och pollen. Med kvällar där böcker som fått vänta blir lästa. Promenader där hundarna kan få röra sig friare. Ankor och ugglor har vett på att ta sovmorgon. Där tid finns för att träffas, äta gott och bara umgås. Naturen klär sig i alla vackra färger. Där temperaturen när man ska sova går att reglera med en filt eller täcke.
Så jag säger bra: välkommen hösten!

Att lära sig att göra ingenting

Jag ska bara... Hela tiden ska man göra saker. Jag måste...
Men på trappan händer det att de där ögonblicket av bara stilla närvaro föds. Jag sitter och smuttar på mitt kaffe. Tjejerna strosar runt.
Fåglar skyndar att mata hungriga ungar. Vinden susar lite längst upp i trädkronorna. Och inget händer och inget ska ske.
Jag ser de otroligt röda petunierna, de små smultron-blommorna, den trasiga leksaksapan.
Jag måste vattna blommorna. Jag borde plocka smultron. Jag ska laga apan.
Så vänder jag blicken inåt. Nu tränar jag istället. Målmedvetet och idogt. På att göra ingenting. Och vara nöjd med det. Kaffet smakar så bra. Och hundarna strosar vidare.

Att bara vara

Sitter och funderar på vad jag ska träna med hundarna nu på morgonen så de blir nöjda. Sitter på trappan med en kopp kaffe. Brevid mig ligger Diddi och tuggar på ett ben någon av dem lämnade kvar ute i går. Hetty kommer och kollar vad jag har i muggen. Kaffe och ja det är varmt. De andra håller på och kollar om igelkotten är i lilla hagen. Så landar en björktrast på gräsmattan. Med ett fnysande har Hetty fått de andra med sig och naturligtvis blir den bortjagad. Bekräftelse nosningar och små duttar sinsemellan bekräftar jaktens delvisa framgång. Några av gänget hade nog gärna utökat frukosten med fågel.... Sen bestämmer Dexxxi att det är läge att kolla gränsen. I karavan tar de ett varv längs staketet. Spår och lämningar undersöks noga. Så kommer Diddi på att hon höll på med ett ben. Hetty hänger på. De tar även en sväng upp för att kolla att husse är vaken. Det är han. Det är hör alla när han tjoar om blöta tassar. Patrullen lyfter huvudena och lyssnar. Ziva går in och kollar. Kommer ut på trappan för att berätta att det är lugnt. Återgår till att kolla vad som hänt under natten.
Efter en stund kommer de allihop upp till mig på trappan. Nosduttar och hälsningsslick utdelas i ett komplicerat mönster. Så bryter de upp och går iväg för att göra annat. Jag funderar om jag ska störa. Det verkar som om flocken har ganska mycket att fixa så här på morgonen. Får se om inte "vara hund" räcker ganska långt.

Sitter stilla

Jag sitter så på stugans trapp och ler mol allena.
Fåglar som sjunger så mycket de bara orkar. Ekorrar som far runt och smackar. Rådjur som lyfter på huvudet strax utanför staketet för att säga god morgon. Dimma mellan träden som så där trolskt får allt att verka mjukt. En kopp kaffe och en fäll att sitta på.
Och sen har vi Hetty! På 30 sekunder blankt har hon skällt ut ekorren, jagat två ärlor, sprungit genom tunneln två gånger, skrämt rådjuret, hittat tennisbollen från igår, sprungit något varv med den, bytt mot en nalle, sprungit in och upp till Dick med denna blöta, ja han vaknade, kommit ner och ut och grävt lite i ett hål....
Ja det finns olika sätt att njuta av en morgon.