Fokus på målet

Fick mig en knäpp på näsan igår! Av mig själv. Jag läxade upp mig själv efter noter. Jag hade satt mig i soffan och myste med de två valparna och deras moster. Satt där och tittade på valparna och då flög tanken - det är sååå synd, lillkillen kommer nog inte gå så bra på utställning.... det är en miss...
STOPP! Jag nästan ropade det rätt ut! Vad tänkte jag nu?!?! Att denna modiga och friska valpen skulle vara en miss?!? Den lilla bollen som gottar sig i mitt knä, får mig att skratta, brottas med brodern, får igång sin mormor i jagalekar och allt det som en valp ska göra skulle vara något jag inte gläds över?! Det fick mig att försiktigt lägga ner de snusande valparna brevid vår nanny-Berit och gå in i arbetsrummet för att ta ner en dammig pärm ur hyllan. I den finns ett papper med handskriven text. Jag skrev det för länge sedan: "Hunduppfödning - min väg".
Där står: "Jag tänker föda upp så friska hundar jag kan. Mentalt sabila med föräldradjur som är så friska det går. Så rastypiska som möjligt."
Jag skrev inget om utställnings krav. Varför? Jo för min ledstjärna har varit sundhet. Valpen kommer ge så mycket i någon familj.
Ibland behöver man nog ta ner dammiga pärmar och påminna sig själv varför man gör saker. Vad som är viktigt. Har man inte mål och riktning klar så blir det nog som en eka på havet med bara en åra. Du kan komma rätt om du jobbar dubbelt, men annars så ror du bara runt runt...

Första valpen hem !

Nu har Sagas son Harpo åkt hem. Mitt hjärta bubblar av glädje. De första meddelandena har kommit att det går så bra så! Det känns så bra att han har fått en egen familj. Med pudel"bröder" och engagerad matte och husse. Stunder med "bortskämd-hund-värsta-sorten". Kärlek i kubik!
Det är då alla stunder med "fiskmåsar", golvskurning och tidiga mornar en fis i rymden. Det känns så bra!

Valparna blir stora

Har tre unga hanar här i köket. De är drygt sex veckor. De utvecklas och lär sig massor varje dag. I går var "Harpos" matte och husse här och lämnade en tröja att sova på. Killarna tränar på att sova själva under sista veckan här. Då får de var sin plastbur att sova i. Med mattes tröja blir det extra mysigt. De har fått ha halsband på sig och provat att gå en sväng med mig längs vägen utan vare sig mamma eller någon annan hund med. De ska få gå själva med mig också. Lockar på dem och delar ut godis när de kommer. Lägger en hel del tid på dem. Pälsvårdar och pysslar. Det är tur att man brinner för sitt intresse!
Ibland funderar jag över de så kallade uppfödare av blandraser. Som kräver respekt och kan inte förstå påhopp som frågor om hälsokoll på föräldradjuren, vila mellan kullar för tiken, mentalbeskrivningar mm.
Jag önskar bara att de som köper valp här älskar och respekterar sin hund. Är det för mycket?