Julstress eller inte

Har fått lite julkänsla. Packat in julklappar och druckit glögg. Varit en sväng in till Trollhättan och trängts med folk. Folk som är som en stressad myrmassa. Listor långa som USAs längsta basketspelare. Stress! Så åkte vi hem och packade upp tre påsar mat och annat. Funderade på om jag skulle byta till julgardiner. Men jag hejdade mig och insåg att jag mycket hellre sätter upp vårgardiner direkt efter jul. Så fönstren får stå med el-ljustakar men utan tomtar och glitter. Det är mörkt och kladdigt utan kyla och snö. Inte så mycket att hetsa upp sig för. Det som verkligen känns viktigt är att få träffas. Få de stunder med vänner som lyser upp tillvaron. Jag ser verkligen fram emot att få äta middagar med våra söner. Att få träffa valpköpare med familjer. Att skita i alla måsten och bara få vara stilla. Jag ska njuta av min man och sovmorgnar, kaffe på sängen, kramar av barnen, kortspel, fika med vänner, god mat och mycket mer!

Midvinter

Sitter med en kopp kaffe och vaknar. Dick skulle till Skövde för jobbet och hade "sovmorgon" till klockan sex. Hundarna har fått mat och vi har varit ute en sväng. Men det blev en kort runda för det är så svart. Jag är inte rädd för mörkret. Tycker det är behagligt med stunden innan gryning. Men det funns en äldre dam i pälsgänget som tycker att regn, kyla och blåst är starka konkurrenter till färska rådjursbajjar och rävspår. Trots täcke så vände hon ganska snart. Och då tar det inte lång stund innan de yngre vänder de med. Så jag sitter nu med tre nerbäddade i soffan. Berit och Dexxxi härjar som om detta är sista chansen. Anita hängde på tre-fyra gånger upp och ner för trappan.  Sen kröp hon ihop med sin mormor.  De inväntar våren. Jag längtar efter mornar på trappan.

Stockholm blev det inte

Vi hade laddat...
Mentalt och fysiskt under flera månader. Vi badade, fönade och klippte hundar hela veckan. Höll ett öga på väderleksrapporten hela tiden. Dick förberedde husbilen. Allt var packat o klart innan 11 på fredagen. Vi ville utnyttja dagsljuset. Men hej vad det blåste. Och snöade tvärs... Vi fick reda på att den andra husbilen vi skulle ha sällskap med hade problem med värmen. Vi möttes i Lidköping. Efter en stunds funderingar så bestämdes att vi skulle köra till E20 för att se hur vägen såg ut. På vägen mellan Lidköping och Götene var det kaos... Väl ute på 20:an insåg vi att detta går inte. När husbilarna med endast förarnas skicklighet ungått diket på mindre än tre km vände vi. Stoppade i Götene i lä. Visade sig att värmen givit upp i den andra bilen. Det blev en kväll med goda vänner. Hundarna fick komma loss i snön. Men ingen utställning är värd att riskera livet för. Jag är tacksam att min man rattade bilen så väl. Sitter nu och njuter med tända ljus och en mugg te. Den andra bilen har fått pannan lagad så där är varmt och gott. Hundarna ska få på sig täcken och ut och springa i snön.